En ny frontman, samma gamla råa energi med Sex Pistols FEAT Frank Carter på Sweden Rock Festival |
||
![]() ![]() ![]() Det luktade öl, denim och nostalgi i Norje när Sex Pistols klev upp på scenen inför en publik som mestadels var där av nyfikenhet snarare än ren tillbedjan. Men vad som utspelade sig under de kommande 75 minuterna var något få hade väntat sig: ett frenetiskt, ofiltrerat och förbannat levande återuppvaknande av punken – med Frank Carter som både antikrist och frälsare. Setlisten lämnade inga frågetecken: från öppningen med "Holidays in the Sun" till slutknallen "Anarchy in the U.K.", pumpade bandet ut klassiker med en nerv som trotsade åldern. Det var tight men aldrig tillrättalagt – särskilt i "Bodies" där varje trummanslag från Paul Cook lät som ett slag mot etablissemanget. Steve Jones, till synes oberörd av tidens tand, spydde ur sig riff som om det var 1977. Glen Matlock höll basgångarna levande med en sorts nonchalant elegans. Men det var när "No Feelings" rullade igång som publiken verkligen exploderade – inte av nostalgi, utan av ögonblickets råa energi. Att ersätta Johnny Rotten är närapå helgerån. Men Frank Carter gjorde inte ett försök att imitera – han rev isär mallen. Med sin svettiga frenesi, sitt rödflammiga ansikte och det där smittsamt farliga leendet var han mer en dirigent av kaos än en sångare. Han kastade sig mellan scen och kravallstaket som en man i upplösning – eller kanske snarare en man i uppror. Kvällens kanske mest oväntade ögonblick var "My Way". En provocerande avrundning som samtidigt kändes som en spark i ansiktet på alla som försökt stänga in punken i ett musikhistoriskt museum. Kitsch? Kanske. Genialiskt? Definitivt. Det här var inte ett konsertförsök att återuppliva det förflutna. Det var ett brinnande påstående att punken fortfarande biter, skriker och spottar – bara med en ny röst i Frank Carter. Och även om vissa fans säkerligen snörpte på munnen i sin Rotten-romantik, var det här något större än nostalgi. Det var autenticitet. Det var vansinne. Det var punk. På riktigt. Setlist: Holidays in the Sun (Sex Pistols song) Seventeen (Sex Pistols song) New York (Sex Pistols song) Pretty Vacant (Sex Pistols song) Bodies (Sex Pistols song) Silly Thing (Sex Pistols song) Liar (Sex Pistols song) God Save the Queen (Sex Pistols song) Satellite (Sex Pistols song) No Fun (The Stooges cover) No Feelings (Sex Pistols song) Problems (Sex Pistols song) E.M.I. (Sex Pistols song) My Way (Claude François cover) Anarchy in the U.K. //Grimgoth™ - http://grimgoth.blogg.se |
||
Skribent: Grimgoth | ||
Jag har inte Facebook
|